Arkiv | Uncategorized RSS feed for this section

Huawei

15 Jun

Svenska Dagbladet skriver om det kinesiska företaget Huawei som enligt uppgifter har en speciell syn på sin personal.

Annonser

Rätten till ett privatliv en förlegad föreställning?

7 Feb

Jag anser att det är viktigt att ha en distans där ens privatliv inte är en öppen bok för vem som helst. Privatlivets helgd måste respekteras. Om min moster har dött, om min flickvän har gjort slut eller om jag i berusat tillstånd sjöng med en gatumusikant på Avenyn på fredagkvällen så är det i slutändan min ensak. Och mitt privatliv. Ingen betalar mig för det jag gör efter jobbet. Det är min fria tid och mina intjänade pengar. Så länge jag följer lagen och är frisk till kropp och själ så kan ingen arbetsgivare eller jobbarkompisar fordra hur jag ska leva mitt liv.

De sociala medierna gör intrång i våra liv på ett sätt att det blir svårt att skilja på privat och professionellt, på arbetstid och fritid. När fikadiskussionerna på en arbetsplats börjar att handla om vad som hänt på ”Facebook” så slår jag antingen dövörat till eller försöker avleda samtalet. Om jag kunde så skulle en del av mig vilja bannlysa samtal om Facebook arbetsplatsen. Tyvärr får jag acceptera dess etablering eftersom jag tillhör en minoritet av kritiker. Principen om yttrandefrihet är samtidigt viktig. Därför får jag nöja mig med att säga att Facebook inte borde ingå i det professionella sammanhanget. Undantaget är förstås när företag behöver profilera sig mot sina kunder och ”vara en del av tiden”.

Det finns många moderna kommunikationsmedel och verktyg som är gjorda för det proffessionella sammanhanget. Ska personalchefen behöva kommunicera med sina medarbetare på Facebook? Detta är numera vanligt på många arbetsplatser. Jag väntar bara på att höra om ett företag som kräver att alla anställda ska sitta på ett Facebook-konto. Det är på väg att gå åt fel håll!

Frågan om sociala medier inom skolan är även något som skapar debatt. Hur ska lärare förhålla sig till sina elever på Facebook? Vilka konventioner ska gälla, ska det finnas en policy som dikteras från skolledningen eller myndigheter? När är läraren lärare och när är denna sitt privata jag? Läs vad andra har sagt på Joakim Jardenbergs hemsida: ”Lärare, elever och Facebook – hur hänger det ihop?

Jag vill tillägga att jag uppskattar när man kan tillåta sig att vara personlig i sina formella roller. Jag förordar inte att vi ska bli anonyma och ytliga eller spela teater. Däremot så behöver vi någon sorts distans mellan privat och professionellt och de sociala medierna riskerar att göra gränserna diffus.

Kritik på en arbetsplats

23 Jan

Givetvis tycker jag inte att det är smart och konstruktivt att använda uttryck där andra på arbetsplatsen kan känna sig förolämpade. Att framföra kritik eller säga det man tycker går att göra på mer diplomatiska sätt.

Tänk dig en produktionsmiljö där en maskin inte har blivit underhållen, teknikerna har konstaterat att lagringarna är så slitna att ett haveri kan inträffa. Produktionschefen, pressad av leveransförseningar till kunderna, tycker ändå att underhållet får vänta tills nästa vecka.

– Om jag får säga min ståndpunkt så tror jag att ni kan ha glömt viktiga aspekter, att lagren måste bytas på maskinen, blir det haveri så blir vi stående i veckor. Är det inte bättre att göra det nu än att ta onödiga risker?

Är det ett bättre alternativ att anklaga produktionschefen för inkompetens? Den diplomatiska invändningen har bättre förutsättningar att åstadkomma ett förändrat beslut. Gnäll och anklagelser leder sällan till en förändrad situation. Om din invändning fortfarande inte hjälper kan du ju tillägga:

– Jag kan inte hindra ditt beslut men vidhåller min uppfattning. Sedan vill jag också påminna om att koncernledningen har bestämt att det är en annan produktionsfilosofi som ska gälla i all verksamhet. Vi har alla skrivit under på detta och det gäller alla utan undantag.

Att lyckas med arbetsmiljön – på riktigt

Om man verkligen vill så går det nog att hitta anledningar till att kalla de flesta för inkompetenta, slöa, oaktsamma och så vidare. På sätt och vis är det också ”sant” och att stå upp för sanningen är väl bra men det är viktigt att uttrycka denna sanning på ett ändamålsenligt sätt. Att vara pragmatisk helt enkelt. Sedan är det av stor vikt att det finns ett forum där alla kan komma till tals. Många gånger har jag själv upplevt att anställda är anvisade till vara ”lyssnare” och att kommunikation i båda riktningarna anses överflödig.

Personerna inom varje arbetsområde behöver också ha ett forum. Jag har själv jobbat med arbetsmiljö när en arbetsgrupp sätter upp gemensamma spelregler om hur man ska jobba tillsammans och bete sig mot varandra. Det var riktigt bra! Dock så har jag själv varit kritisk eftersom att interna spelregler kan bli vaga och rent tramsiga. Vad betyder exempelvis uttryck som ”kunna säga förlåt”, ”allas röst lika värd”, ”alla ställer upp”, ”alla tar ansvar” och så vidare? De låter bra! Och de är nog bättre än inga uttryck alls. Det som jag försökte göra däremot var att mer konkret beskriva arbetssituationen. Det handlade inte bara om att ”visa ansvar” utan att beskriva hur vi ska bete oss och vad vi ska göra när ett visst moment uppstår. Så här skulle ett samtal i en sådan anda kunna se ut:

Genom att göra på just det här viset så visar vi att vi tar ansvar. Är vi överens om att det är så vi ska jobba?

Ja!

Är det någon som inte förstår vad vi menar?

Det är hur glasklart som helst!

Är vi överens?

Ja!

Inga tveksamheter om hur vi ska bete oss i det här momentet?

Absolut inga!

Okej, om det nu mot förmodan skulle uppstå några meningsskiljaktigheter så får vi samlas här igen. Om ni har en avvikande mening som ni inte vill uttrycka här så kan ni komma till mig!

Ett CV som går hem hos HR eller inte?

23 Jan

Om ni läser mina inlägg så ser ni att jag kan ta i, vara ”politiskt inkorrekt” och använda kraftuttryck. Mitt språk kanske inte skulle passa i ett CV, vad tror ni? Kanske jag kan trampa någon på fötterna? Det är delvis därför jag väljer att göra bloggen anonym. Därtill vill jag faktiskt också skydda enskilda personer och arbetsplatser som jag beskriver i mina illustrerande exempel. Jag vill heller inte använda silkesvantar och göra texterna fullständigt värdeneutrala. Vad har de då för värde?

När jag kom in på idén att öppna denna blogg så hade jag ingen plan om vad jag ville åstadkomma. Det var mest en kombination av slump och nyck. Jag insåg rätt omgående att det finns massvis som det går att skriva om när ämnet är Sveriges arbetsplatser. Det borde också finnas folk som går och tänker på samma saker som jag.

Jag tror att det finns mycket frustration som många känner på sina arbeten som på något sätt behöver ventileras. Istället väljer många att hålla inne på sina känslor när de känt sig orättvist behandlade, ignorerade, utbrända med mera. Detta kan nog förklara andra problem i sin tur såsom verklighetsflykt till alkoholmissbruk, familjegräl och onödiga kreditkortsköp. Det destruktiva som många bär inom sig hanteras på ett sätt att du straffar dig själv och din omgivning ännu mer.


Frustration på arbetet kan ge följder där även andra drabbas

När jag beskriver sådant som jag upplever som missförhållanden och problem kan det vara många som känner igen sig i bilden. Ambitionen är inte att hänga ut någon person eller företag som ”gör fel”, utan att ge beskrivningar på situationer som kan vara generella och uppstå på många jobb. Sedan vill jag ge min syn på hur det går att förändra förhållandena till någonting bättre enligt principen ”win-win”.

Udden av kritik skulle bli ganska tandslös om jag beskrev situationer i vaga generella drag, med vackra ord och filosofier om hur det borde fungera. I en arbetssituation skulle jag undvika att kalla min chef eller kollega för ”inkompetent”, men i bloggen så använder jag mig av dessa uttryck för att trycka på det jag verkligen vill ha sagt och uppmuntra till debatt.

Återkoppling

Kan bloggen skrämma HR om jag lägger in den i ett CV? Tja, betänk att en felrekrytering kan kosta upptill 1,5 miljoner kronor, kanske mer, då kanske man inte vågar chansa? Fortsättningsvis kommer bloggen att använda en kritik med udd. Bloggen kanske kan vara en av flera samverkande mekanismer som gör att de som mår dåligt på grund av bristfälligheter på jobbet kan hitta en hälsosammare metod att ventilera sin frustration än att dricka den obligatoriska vinboxen på fredagkvällen.

Yttre betraktare ger nya synsätt och sätter nya frågor på dagordningen

22 Jan

Nya infallsviklar är väl ett begrepp som ofta uppfattas som positivt inom arbetslivet och som även är begrepp inom modern HR-litteratur? Jag har fastnat i en bok om journalistik som förde mig vidare till tanken om hur personer som Jack London, George Orwell, Beatrix Campbell och Göran Palm har varit pionjärer i denna filosofis anda.

En journalist är ofta främling i den verklighet denna beskriver. Detta kan betraktas som ett handikapp men det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel. ”Ibland kan journalisten uttnyttja sitt främlingsskap till sin fördel”, skriver Torsten Thurén i boken ”Vinklad verklighet”. Han ger några exempel på när Jack London beskrev slummen i Londons East End i ”Avgrundens folk” efter att själv ha vistats där sommaren 1902. Det blev en skildring som har betraktats som subjektiv, något som även reflekterade författarens egna bakgrund och värderingar.

George Orwell gjorde en reportagebok ”Vägen till Wigan Pier”, där han beskrev livet i det Nordengelska kolgruvedistriktet på 1930-talet. Han kom att lägga stor vikt vid det som han själv uppfattade som smuts och snusk, hur kolarbetarna tvättade bort soten från kroppen, om gamla brödsmulor som legat på matbordet i veckor. Fokus kanske därigenom inte hamnar på det som av kolarbetarna själva uppfattar lika centralt i sin tillvaro. Däremot så lyckades han lyfta fram en aspekt utifrån sitt eget perspektiv, saker som man annars inte skulle reflektera över. Frågan lyftes ju i alla fall fram!

George Orwell skrev om det Nordengelska kolgruvedistriktet

Beatrix Campbell beskrev samma miljö men kom i sin tur att lyfta fram en annan fråga som Orwell i stora delar förbigått – kvinnornas situation. Det fanns ju även kvinnor som var kolgruvearbetare. Hon lyfter fram frågan om löneskillnader, intervjuar kvinnor på ett hem där misshandlade kvinnor fått skydd.

Författaren Göran Palm redovisar sina erfarenheter som gästspelande industriarbetare i LM Ericssons fabrik i Midsommarkransen i Stockholm i ”Bokslut från LM”. Palm berättar om hur om hur tråkigt arbetet är och om de olika tricks som arbetarna använder för att få tiden att gå. Alla längtar efter att dagen ska ta slut.

”Den regelvridiga frihetsstämning som utbryter på LM innan klockan ringer för hemgång och som inte ens det mest nitiska arbetsbefäl lyckas hejda, detta är flykten från arbetet i dess påtagligaste form.”

Torsten Thurén:

Man kan reagera på Palms utläggningar ungefär så här:

Karln är ju naiv! Han kommer från sin privilegierade tillvaro som fri författare och har ingen aning om hur vanligt folk har det. Saker som är självklara för de flesta människor beskriver han som märkliga upptäckter. Han uppträder som en antropolog hos ett egendomligt folk som kallas ‘arbetare’ och berättar för civiliserade människor hur de tänker. Med sådana skriverier gör han sig bara löjlig.”

Ja, så kan man uppfatta Göran Palm och andra idealistiska skribenter som Jack London och framåt, vilka har försökt att dela arbetarnas villkor och berätta om sina upplevelser. Men en sådan kritik är orättvis. Åter ett citat av Palm:

Längst ner på verkstadsgolvets sluttande plan tycks denna tidsupplevelse vara så allmänt omfattad att få upplever den som destruktiv. ‘De bästa arbetsdagarna’ är självklart de som lättast och snabbast tar slut (…) ”

Just det! Främlingen, outsidern, ser klarare än de som ständigt lever i industrimiljön. Arbetarna är ”hemmablinda”, de kan inte föreställa sig att det kan vara på något annat sätt. Men Palm som är van vid andra förhållanden reagerar genast, blir upprörd och ägnar en stor del av sin bok åt att diskutera hur fabriksarbetet ska kunna göras meningsfullt. Palm är inte naiv, han har utnyttjat främlingsskapet på ett mycket medvetet sätt.

Thurén skriver i sammanfattningen i samma kapitel att främlingskapet ofta är ett handikapp som också kan vara en fördel. Främlingen reagerar ibland mot sådant som de som ständigt lever i miljön uppfattar som självklart.

Nya infallsvinklar, förmågan att vända på en verkligheten genom att använda olika perspektiv, är väl det som i grund och botten har fört mänskligheten framåt? Utan nydanande idéer skulle utvecklingen stagnera

Giordano Bruno – pionjär för nytänkande?

Tänk på äpplet som föll på Newtons huvud, på uppfinnare som John Ericsson, vars uppfinningar kom att ändra världens gång, eller på Giordano Bruno som hävdade att universum var oändligt. Alla pionjärer av nytänkare kanske inte hade rätt på varenda punkt. Fast deras unika idéer kom att bli viktigare än ”hundra vise män” och sekler av auktoriteter som ansett sig förvalta de högre sanningarna. Förmågan att tänka utanför paradigmet och den rådande kulturen är en egenskap som ändrat historiens gång. Det är samma egenskap som kan göra att vissa företag blir mer framgångsrika än andra. Det är trångsyntheten som är egenskapen som skapar konkursföretag.

Tysk truckförare ger avskräckande exempel

20 Jan

VARNING för en makaber video!

Truckföraren Klaus visar här lite avskräckande exempel hur det kan gå när man inte är observant på sin arbetsplats med säkerhetsfrågor.

Det galna i sammanhanget är ju ändå att många säker kan vittna om hur det slarvas med säkerheten ute på arbetsplatserna. Eller kan ni inte det? Utgångspunkten är att olyckor inte inträffar, i alla fall på den egna arbetsplatsen.

Arbetsmiljöverket här i Sverige förklarar att ”trucken är den maskin som är inblandad i flest arbetsolyckor i Sverige. Varje dag skadas flera personer i olyckor med truckar: vid kollisioner, vältning och haverier samt felaktig användning”.

Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner tar verket upp följande frågor:

  • Hur företaget arbetar med att bedöma riskerna och förbättra arbetsförhållandena där truckkörning förekommer
  • Belastningsergonomiska risker i samband med truckkörning och hantering av gods och varor
  • Tillstånd och kunskap för truckförare

Själv har jag jobbat på många arbetsplatser sedan unga tonåren och har sett en hel del trots att jag aldrig jobbat som truckförare. För att börja med den första punkten så är det rejält pinsamt många gånger. När du kommer in på ett företag som anställd eller som tillfällig besökare möts du av säkerhetsföreskrifter där även regler kring truckar finns med. Det innebär att jag får ett papper i handen som jag ska läsa igenom och signera att jag har tillgodogjort mig informationen. Inte sällan förväntas denna process ske på några minuter. Det som är det viktiga är signaturen, sedan var det färdigpratat om säkerhet! Och det ser ju bra ut på pappret. Att sedan 80 procent av dem som skriver på har missat väsentliga punkter eller signerat utan att läsa en rad eller skummat igenom snabbt är rätt uppenbart. Jag har däremot alltid tagit mig tiden att läsa igenom föreskrifter ordentligt och verkligen förstå dem. Men det är klart, jag kanske tillhör en udda skara människor som anser att skriven text i både föreskrifter och andra rutiner ska läsas ordentligt och faktiskt också betyda någonting.

Sedan har företaget ett skyddsombud som inte gör särskilt mycket mer än att bära titeln. Det finns en plats med plåster, bandage, ögonvätska etc och en återsamlingsplats när det skulle bli utrymningslarm. Sedan finns det möjlighet att skriva tillbuds- och olycksrapporter. Men det är inte många som vet hur en sådan ska skrivas, än mindre att någon orkar skriva en sådan heller för den delen. Variationen i engagemang hos företag är rent abnorm kring hur mycket tid och pengar de lägger ner i att skapa förståelse och aktivitet kring säkerhetsfrågor. Även om det handlar om företag i samma bransch. Vissa företag av seriösare modell har till och med avsatta möten och utbildningar i säkerhetsfrågor! Dessa ser till att noggrant informera alla från första dagen samt uppmuntra till att säkerhetstänkandet finns med och alltid har första prioritet. Dessvärre är inte många företag så seriösa och tillåt mig att som vanligt skylla på bristande kompetens, insikt och en destruktiv dumsnål inställning.

På den andra punkten kan nämnas att jag noterat ett sammanhang där en person i chefsposition klättrade upp på en trave med pallar, flera meter upp i luften. Detta var satt i system på det aktuella stället som var ett stort företag. Det var så ”det skulle fungera” för det tog onödig tid att begära truck. Varje truckförare borde förstås veta att detta inte är okej av flera skäl. Var skyddsombud och övriga chefer i företaget höll hus frågar jag mig än idag. Kan verkligen alla vara bokstavligt blinda och okunniga?

Vad gäller trucktillstånd så kan jag ge många exempel på företag som missköter sig. Delvis ser företag mellan fingrarna på vilka det är som kör truck utan utbildning. Men också att företaget visar en ovilja att ens ge möjligheten till utbildning. Numera är det ju också utbildningskrav på travers och där är samma problematik. Anställda gör som de alltid har gjort och nya som kommer in, ja vad ska de med en traversutbildning till?

Hur många fuskar med traversutbildning?

Summa summarum:

Många företag fuskar i gällande regler, andra ser till att det ser bra ut på pappret med säkerheten mot Arbetsmiljöverket men struntar i säkerheten i praktiken, den sista kategorin företag är de som både följer gällande arbetsmiljölagar men OCKSÅ engagerar och utbildar sin personal.

Sist av allt ska nämnas de oansvariga anställda som har lyxen att jobba på ett företag av den tredje kategorin. När arbetsgivaren investerar i säkerhet och utbildning så är det skamligt av de anställda att ta allt på skämt och ändå bete sig oaktsamt, för hur många gånger har vi inte sett detta? Truckföraren Klaus kanske behövs i avskräckande syfte? Makaber humor kanske kan få flera att öppna ögonen?

Folkhemstrubaduren lanserar låten ”Fackrepresentant”

10 Jan

Återigen har hjulen rört på sig med tanke på de obefintliga inläggen efter den 30 oktober 2011. Tillsvidare skylls på den likaså tillsynes obefintliga läsekretsen. Kanske kan det bli ändring på den saken?

På youtube har ”Folkhemstrubaduren” precis släppt en unik låt som heter Fackrepresentant. Låten är en satir på fenomenet fackrepresentanten vilken ingen kommer undan på Sveriges legala arbetsmarknad. Känner ni igen er i bilden som målas upp? Jag tror bestämt att ingen kan tiga ihjäl de uppenbara poänger som låtens humoristiska rim lyfter fram!

Precis som i tidigare inlägg har jag nämnt frågan om fackföreningar, deras betydelse igår och vad de betyder idag. Jag gör ingen hemlighet av att jag inte är oreserverat positiv till dagens fackföreningsrörelse. Inte av ideologiska skäl, tvärtom är det just själva ideologiseringen i sig som jag vänder mig emot och de orättvisor som fackföreningarna bidrar till att upprätthålla. Det förekommer fall av tvångsanslutning, jag har vänner som just råkat ut för detta. På vissa platser sätter facket käpparna i hjulen för enskilda anställda som av olika skäl valt att inte ansluta sig till en fackförening. Det primära verkar inte vara arbetarnas rättigheter utan sig egen makt.

 

Fackrepresentant

Jag är alltid lat som fackrepresentant

Men jag kan mitt prat om alla likadant

Jag maskar när jag kan när ni får hugga i

Jag snackar litegrann för att inte jobba som ni

 

Jag är den på jobbet som företräder dig

Jag är din förmyndare och lita blint på mig

Betala av din lön du får på detta bruk

Jag vet ditt eget bästa som en äkta politruk

 

Jag förhandlar om din rätt och kräver ett okej

Glöm ifrågasätt, jag bestämmer över dig

Som Som maffia-byråkrat så vet jag alltid bäst

Jag hugger dig med kniv om du visar nån protest

 

Jag trevar och jag går mot maktens korridor

Går det lite bra så tar det bara några år

Men fram tills dess så är jag samma fackrepresentant

Så ingen säger något som är riktigt eller sant

 

För varje steg du tar så övervakas du

LO-borgens fogar, den håller ännu

Du är ingenting än en bricka i en roll

För att tjäna oss och va’ i vår kontroll

 

Jag är den på jobbet som företräder dig

Jag är din förmyndare och lita blint på mig

Betala av din lön du får på detta bruk

Jag vet ditt eget bästa som en äkta politruk

en politruk-truk-truk

Poli-poli-poli-truk