Yttre betraktare ger nya synsätt och sätter nya frågor på dagordningen

22 Jan

Nya infallsviklar är väl ett begrepp som ofta uppfattas som positivt inom arbetslivet och som även är begrepp inom modern HR-litteratur? Jag har fastnat i en bok om journalistik som förde mig vidare till tanken om hur personer som Jack London, George Orwell, Beatrix Campbell och Göran Palm har varit pionjärer i denna filosofis anda.

En journalist är ofta främling i den verklighet denna beskriver. Detta kan betraktas som ett handikapp men det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel. ”Ibland kan journalisten uttnyttja sitt främlingsskap till sin fördel”, skriver Torsten Thurén i boken ”Vinklad verklighet”. Han ger några exempel på när Jack London beskrev slummen i Londons East End i ”Avgrundens folk” efter att själv ha vistats där sommaren 1902. Det blev en skildring som har betraktats som subjektiv, något som även reflekterade författarens egna bakgrund och värderingar.

George Orwell gjorde en reportagebok ”Vägen till Wigan Pier”, där han beskrev livet i det Nordengelska kolgruvedistriktet på 1930-talet. Han kom att lägga stor vikt vid det som han själv uppfattade som smuts och snusk, hur kolarbetarna tvättade bort soten från kroppen, om gamla brödsmulor som legat på matbordet i veckor. Fokus kanske därigenom inte hamnar på det som av kolarbetarna själva uppfattar lika centralt i sin tillvaro. Däremot så lyckades han lyfta fram en aspekt utifrån sitt eget perspektiv, saker som man annars inte skulle reflektera över. Frågan lyftes ju i alla fall fram!

George Orwell skrev om det Nordengelska kolgruvedistriktet

Beatrix Campbell beskrev samma miljö men kom i sin tur att lyfta fram en annan fråga som Orwell i stora delar förbigått – kvinnornas situation. Det fanns ju även kvinnor som var kolgruvearbetare. Hon lyfter fram frågan om löneskillnader, intervjuar kvinnor på ett hem där misshandlade kvinnor fått skydd.

Författaren Göran Palm redovisar sina erfarenheter som gästspelande industriarbetare i LM Ericssons fabrik i Midsommarkransen i Stockholm i ”Bokslut från LM”. Palm berättar om hur om hur tråkigt arbetet är och om de olika tricks som arbetarna använder för att få tiden att gå. Alla längtar efter att dagen ska ta slut.

”Den regelvridiga frihetsstämning som utbryter på LM innan klockan ringer för hemgång och som inte ens det mest nitiska arbetsbefäl lyckas hejda, detta är flykten från arbetet i dess påtagligaste form.”

Torsten Thurén:

Man kan reagera på Palms utläggningar ungefär så här:

Karln är ju naiv! Han kommer från sin privilegierade tillvaro som fri författare och har ingen aning om hur vanligt folk har det. Saker som är självklara för de flesta människor beskriver han som märkliga upptäckter. Han uppträder som en antropolog hos ett egendomligt folk som kallas ‘arbetare’ och berättar för civiliserade människor hur de tänker. Med sådana skriverier gör han sig bara löjlig.”

Ja, så kan man uppfatta Göran Palm och andra idealistiska skribenter som Jack London och framåt, vilka har försökt att dela arbetarnas villkor och berätta om sina upplevelser. Men en sådan kritik är orättvis. Åter ett citat av Palm:

Längst ner på verkstadsgolvets sluttande plan tycks denna tidsupplevelse vara så allmänt omfattad att få upplever den som destruktiv. ‘De bästa arbetsdagarna’ är självklart de som lättast och snabbast tar slut (…) ”

Just det! Främlingen, outsidern, ser klarare än de som ständigt lever i industrimiljön. Arbetarna är ”hemmablinda”, de kan inte föreställa sig att det kan vara på något annat sätt. Men Palm som är van vid andra förhållanden reagerar genast, blir upprörd och ägnar en stor del av sin bok åt att diskutera hur fabriksarbetet ska kunna göras meningsfullt. Palm är inte naiv, han har utnyttjat främlingsskapet på ett mycket medvetet sätt.

Thurén skriver i sammanfattningen i samma kapitel att främlingskapet ofta är ett handikapp som också kan vara en fördel. Främlingen reagerar ibland mot sådant som de som ständigt lever i miljön uppfattar som självklart.

Nya infallsvinklar, förmågan att vända på en verkligheten genom att använda olika perspektiv, är väl det som i grund och botten har fört mänskligheten framåt? Utan nydanande idéer skulle utvecklingen stagnera

Giordano Bruno – pionjär för nytänkande?

Tänk på äpplet som föll på Newtons huvud, på uppfinnare som John Ericsson, vars uppfinningar kom att ändra världens gång, eller på Giordano Bruno som hävdade att universum var oändligt. Alla pionjärer av nytänkare kanske inte hade rätt på varenda punkt. Fast deras unika idéer kom att bli viktigare än ”hundra vise män” och sekler av auktoriteter som ansett sig förvalta de högre sanningarna. Förmågan att tänka utanför paradigmet och den rådande kulturen är en egenskap som ändrat historiens gång. Det är samma egenskap som kan göra att vissa företag blir mer framgångsrika än andra. Det är trångsyntheten som är egenskapen som skapar konkursföretag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: