Lönedumpning och svartfötter

Ni som minns eller läst eller hört vet kanske att det en gång i Sveriges historia förekom vilda strejker. Företagen plockade fram personer som var villiga att jobba trots de pågående strejkerna. Dessa var mycket illa sedda och kallades för svartfötter. Det var inte ovanligt att strejkbrytarna misshandlades grovt. Ibland förkom rena terrorattentat med dödsfall som följd. Strejkbrytarna förhindrade förhandlingsutrymmet och de krav på bättre arbetsförhållanden som de strejkande kom med. Sägas bör att det även fanns ett politiskt mål om att omvälva hela samhället medelst stora generalstrejker. Där utgjorde länge den så kallade ryska revolutionen en förebild för rent revolutionära grupper. Strejkernas syfte var alltså inte allena en fråga om förbättrade arbetsvillkor. De utgjorde även en bas för revolutionära grupper att sprida sina politiska program. Sedermera kom samförståndspolitiken där arbetsgivarförening och fack förhandlade under ordnade former. Notera året 1938 och det så kallade Saltsjöbadsavtalet.

Idag pågår inga vilda strejker av nämnvärd betydelse. Däremot sker det lönedumpning mitt framför våra ögon. Jag tänker närmast på så kallade gästarbetare som jobbar under helt andra villkor och löner. Sympatier från mina svenska ögon att dessa ofta utnyttjas hänsynslöst, inte sällan av sina egna landsmän. Samtidigt så frågar jag mig vad vi ska ha kollektivavtal till när det bara inkluderar skattebetalande svenskar. Gästarbetare bidrar samtidigt till lönedumpning, att ”ta jobben”och att skapa en ny sorts yrkesklass som inte innefattas av de grundläggande rättigheterna som farfars far slogs om för 100 år sedan. Det förvånar att gästarbetarna inte nämns vid samma epitet som förr – svartfötter.