En VD som hjälper eller stjälper?

11 Okt

Vad gör det typiska företaget när det går upp för det att vi närmar oss bittra tider? Nyligen fick jag förmånen att bevittna reaktionen från en VD i en sådan situation. Han samlade personalen under en kvart och förklarade läget.

Företaget gör minus i resultatet och den närmsta tiden ser svår ut. De mest lönsamma kunderna som varit säkra trygga kort minskar. Vad ska man då göra? Personalen ska vara införstådda med situationen, att det är dags att ”lägga på ett kol” i sin arbetsprestation. Komma i tid till jobbet och hålla rasttiderna var tydligen också viktigt att poängtera.

Som jag skrev i tidigare inlägg menar jag att det är inkompetent att anklaga personalen. Det är just sådana signaler som VD:n sänder ut. Vad han indirekt säger är att han inte litar på sin personal. Tydligen ska man som anställd känna detta överhängande yttre hot, ha en klump i magen när man kommer till jobbet varje dag. Vad som är mest beklämmande i sammanhanget är den form av enkelriktad kommunikation som VD:n praktiserade. Att vilja lyssna på vad personalen tyckte och hade för idéer för att möta dessa utmaningar verkade inte vara intressant. En VD-hjärna vet ju bäst själv hur skeppet ska skötas. Inte sant?

Jag förvånas över hur jag kan ha bättre insikt än en professionell VD med en lön som skulle kännas overkligt stor för mitt lönekonto.

Jag som kommer från en helt annorlunda filosofi skulle vända resonemanget. Ta utmaningen med en positiv attityd, inkludera personalen och fokusera på det som ni tillsammans kan förbättra. Jag kan exempelvis peka ut ett antal exempel på stora ekonomiska slöserier, inom det aktuella företaget, som har sin grund i slarv och bristande struktur. Saker som kan åtgärdas med enkla medel. Varför inte tala om hur man blir effektivare på sådana områden?

Att förbättra organisationen, göra den flexiblare och lönsammare är något som alla kan vara delaktiga i. Bryt ner ”reviren” mellan de olika funktionerna på företaget och tillåt varje personal att blomma ut utanför sin huvudsakliga arbetsroll och visa vad han/hon är duktig på.

Avslutningsvis så skulle jag önska att vi kunde ha ett strategiskt tänkande inom företagen där man förutser lågkonjunkturer och har en utvecklad metod att parera svängningar i efterfrågan. Tänk på hur företaget ska överleva de kommande tio åren och inte bara blir ett offer för omständigheterna. Tålamod skulle vara ett recept på framgång. Detta är väl något som tyvärr inte alltid utmärker aktieägarna eller prestigeinriktade personer inom företagsledningen som vill visa snabba resultat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: